Hatten är huvudsaken: Del III - 1920-1940
Godmorgon mina vänner, hoppas ni har det fint en fredag som denna.
Det är återigen dags att förkovra oss i hattarnas vidunderliga värld
och vi är nu framme vid 1920-talet.
Helt utmärkt!
I början av 1900-talet hade kvinnornas hattarna varit enorma, bredbrättade skapelser med blommor, fjädrar, band och tyll. Men när frisyrerna började förändras på 20-talet, till mer kortklippta, shinglade “bobs” så förändrades hattarna också, och Cloche-hatten gjorde entré! Det var en lätt klockformad hatt, som skulle sitta tight om huvudet, lite som en hjälm, med en mindre typ av brätte.
Under 30-talet så blev New York, med alla sina Europeiska immigranter som influerade modet, den absolut ledande staden när det kom till hattmakeri och hattmode. Större butiker öppnade, som Sacs och Bergdorf och Dior släppte sin berömda “pillerburk”. Hattarna fick gärna vara aningens vinklade, antingen åt sidan eller sitta längre bak på hjässan, och turbaner blev högsta mode!
De lite mer vidbrättade hattarna kom tillbaka, och ersatte parasollerna under soliga dagar (dessa hade blivit hopplöst omoderna!) Fedorahatten behöll sin status och de manliga hattmodet var i det närmaste oförändrat, de manliga klassikerna som bowlerhatten, fedoran och stetsonhatten, verkar aldrig försvinna.
Under andra världskriget blev hattarna ett sätt att peka finger åt nazisterna, en “piece de resistance” som de så underfundigt kallades. Material till hattar var inte lika ransonerat och fjädrar, slöjor och låtsasblommor återuppstod under en kort period. Frisyrerna hade förändrats och därav även hattmodet. (Pompadourfrisyren användes flitigt, både bland kvinnor och män.) Dock-hatten, en liten hatt som balanserade längst fram på pannan blev populär, och bahytten gästspelade också en snabbis.
Efter 1940 började hattarnas storhetstid tyvärr lida mot sitt slut. Men nästa gång tar vi 1950-1970 och några små stackars huvudbonader skall vi nog kunna gräva upp även då!
Kommentarer
Trackback
