Hatten är huvudsaken, del IV - 1940-1970
Hej mina små och välkomna till ännu en fredag. Gud vad fint.
Idag skall vi fortsätta på vår hatt-historia,
med årtalen 1940-1970!
1940-1960 är egentligen de årtionden som främst visar på hattens försvinnande. Dior gjorde ett sista ryck 1947 när de släppte “New Look”, imnkluderande hattar med mycket låga kullar och relativt blygsamma brätten.
New Look-hattarna utvecklades sedan snabbt till närasittande turbanliknande kreationer helt utan brätte, som blev extra populära efter att Lucille Ball bar dessa under showen I Love Lucy. Hatt-dekorationer gjorde en sista comeback och fjädrar, glänsande tyger och vindruvor i blank plast kunde hittas dinglande från huvudbonader överallt.
Under 1960 så fick hattarna ge vika när perukerna och de stora tuperade frisyrerna var på frammarsch, män och kvinnor började också klä sig mycket mindre formellt, och med det så försvann mycket av hattens modernitet. Män med sina lite (mycket) mer nedtonade frisyrer, bar dock fortfarande klassiker som feodoran och stetsonhatten.
Under 1960 så fick hattarna ge vika när perukerna och de stora tuperade frisyrerna var på frammarsch, män och kvinnor började också klä sig mycket mindre formellt, och med det så försvann mycket av hattens modernitet. Män med sina lite (mycket) mer nedtonade frisyrer, bar dock fortfarande klassiker som feodoran och stetsonhatten.
Under 70-talet hade hattmodet i princip dött ut. Hatten som dominerade var den lite större, nästan slokande hatten med rund kulle och stort mjukt brätte. Fler bar stickade längre mössor och de som bar hattar av det mer extravaganta slaget var snarare äldre som fortfarande bar modet från sin tid.
Vi får helt enkelt säga adjö till hattarna här,
och hålla våra tummar för att den kommer tillbaka med riktig geomnslagskraft mycket snart.
Jag tycker redan jag skymtar den lite oftare på gatorna nuförtiden...
Hatten är huvudsaken: Del III - 1920-1940
Godmorgon mina vänner, hoppas ni har det fint en fredag som denna.
Det är återigen dags att förkovra oss i hattarnas vidunderliga värld
och vi är nu framme vid 1920-talet.
Helt utmärkt!
I början av 1900-talet hade kvinnornas hattarna varit enorma, bredbrättade skapelser med blommor, fjädrar, band och tyll. Men när frisyrerna började förändras på 20-talet, till mer kortklippta, shinglade “bobs” så förändrades hattarna också, och Cloche-hatten gjorde entré! Det var en lätt klockformad hatt, som skulle sitta tight om huvudet, lite som en hjälm, med en mindre typ av brätte.
Under 30-talet så blev New York, med alla sina Europeiska immigranter som influerade modet, den absolut ledande staden när det kom till hattmakeri och hattmode. Större butiker öppnade, som Sacs och Bergdorf och Dior släppte sin berömda “pillerburk”. Hattarna fick gärna vara aningens vinklade, antingen åt sidan eller sitta längre bak på hjässan, och turbaner blev högsta mode!
De lite mer vidbrättade hattarna kom tillbaka, och ersatte parasollerna under soliga dagar (dessa hade blivit hopplöst omoderna!) Fedorahatten behöll sin status och de manliga hattmodet var i det närmaste oförändrat, de manliga klassikerna som bowlerhatten, fedoran och stetsonhatten, verkar aldrig försvinna.
Under andra världskriget blev hattarna ett sätt att peka finger åt nazisterna, en “piece de resistance” som de så underfundigt kallades. Material till hattar var inte lika ransonerat och fjädrar, slöjor och låtsasblommor återuppstod under en kort period. Frisyrerna hade förändrats och därav även hattmodet. (Pompadourfrisyren användes flitigt, både bland kvinnor och män.) Dock-hatten, en liten hatt som balanserade längst fram på pannan blev populär, och bahytten gästspelade också en snabbis.
Efter 1940 började hattarnas storhetstid tyvärr lida mot sitt slut. Men nästa gång tar vi 1950-1970 och några små stackars huvudbonader skall vi nog kunna gräva upp även då!
Hatten är huvudsaken: Del II - 1900-1920
Då var det återigen dags att fullkomligt förkovra oss i hattarnas vidunderliga historia.
Vi börjar från början, vilket man bör göra, och öppnar dörren till 1900-1920-talet.
__________________________________
Under början av 1900-talet steg man in i den Edvardianska eran. Gibson Girl-looken var inne, med en kvinnlig silhuett som skulle vara i det närmaste S-linjeformad. (!) Getingmidjor, med korsetter som tryckte höfterna bakåt, och höghalsade blusar var på modet.
Och hattarna då? Jo, de var stora bredbrättade kreationer, fulla av fjädrar, frukt och plymer, allt för att göra figuren längre. Den totala effekten man var ute efter, var lite som en lampskärm på ett stativ. Låter vackert, inte sant? Det var fortfarande krigsmode, och mycket strama linjer, men mer och mer extravagans utvecklades under de första 10 åren av seklet.
För män så var den långa, slanka silhuetten från 1890-talet fortfarande på modet, håret skulle vara kort, skägget lite mjukare än förr och mustaschen ofta lite snitsigt böjd uppåt. Till detta bars i hattväg ofta en hög hatt, en mjuk Homburg eller ett plommonstop. En boater dög också, i icke formella sammanhang det vill säga.
Under 1910-talet började korsetterna fasas ut och liven bli lite lösare kring midjan, äntligen fick vi andas också! Hattarna blev gradvis mindre, med mindre brätten, och klädmodet i allmänhet blev mer avslappnat. Silhuetten blev mer böljande, och kvinnliga plagg får en mer manlig ton. Midjan sjunker mer och mer ju närmare 20-talet vi kommer.
Bobbat hår hade blivit på modet i Paris 1909, och spreds som en löpeld i avant gard-cirklarna. Hattarna blev mindre, och mer lika små lock som träddes över huvudet. Början tll det som senare skulle kallas Cloche-hatten var född.
Och med det får vi tyvärr avsluta,
för sedan börjar 1920-talet, och det tar vi nästa gång!
